| En gång i min ungdom älskade jag
|
| en flicka med ljuva och rena behag
|
| Hon lovte mig tro i lust och i nöd,
|
| allt intill den blekaste död
|
| Hej, hopp, fadderiddlade raddladerej
|
| Hej, hopp, fadderiddlade raddladerej
|
| Hon lovte mig tro i lust och i nöd,
|
| allt intill den blekaste död
|
|
| |
|
|
| Hon var som en lilja, vit uti hyn,
|
| den fagraste flicka som skådats i byn
|
| Ett smittande skratt, en lustiger sång,
|
| vi älskade sommaren lång
|
| Hej...
|
|
| |
|
|
| Men kärleken vissna' kärleken dog,
|
| när höstvindar kom hade flickan fått nog
|
| Hon fann sig en riker, högfärdig man,
|
| sa "tack och adjö" och försvann
|
| Hej...
|
|
| |
|
|
| Nu står jag vid städet, sliten och grå,
|
| men hammaren bultar och hjärtat likså
|
| Men aldrig den flickan kommer igen,
|
| hon är hos sin nyfunne vän
|
| Hej...
|
| Nej, aldrig den flickan kommer igen
|
| Men sången den sjunger jag än |